I går var jag på en givande heldagsinformation om den uppdaterade psykiatriska diagnosmanualen DSM- 5. Jörgen Herlofson, som översatt den amerikanska versionen till svenska, gick igenom de viktigaste förändringarna. Men viktigast var ändå de filosofiska resonemangen kring hur vi ska dra gränsen mellan sjukt och friskt, kring diagnosernas funktion, kring vår övertro på vad diagnoserna kan visa och hur dåligt det blir när bedömningsprocessen inte sker i samarbete med patienten . Vi måste vara försiktiga med hur vi använder DSM och öka vår tilltro till den kliniska bedömningen. DSM är bara ett verktyg av många i processen att förstå våra patienters lidande och hur vi ska hjälpa dem ur det.
